Återträff

Fick häromdagen ett mail från min gamla konståkningsklubb. Mitt gamla team skall ha återträff, jag jublade redan när jag såg titeln på mailet..not! Tänkte att jag får väl läsa det iaf, kan ju vara nåt vettigt. Läser att det skall vara god mat med god alkoholhaltig dryck, yes sounds fine hittills.. varför inte liksom? Vin har jag nog aldrig tackat nej till. Läser lite till... "Kostnaden per person blir 200 kronor och betalning och anmälan sker senast 3 maj." Sure bacon att jag kommer betala 200:- för att träffa folk jag inte ens tycker om? Min kusin sa detsamma som med har åkt i teamet. Okej, det var en kul tid.. nåra är snälla, andra falska. Jag menar, tänk er en grupp på mer än 20 pers som tävlar i bedömningssport, som dessutom är tjejer, hur bra kan det bli på en skala? Är det bara i mina öron som det tjuter "skitsnack, skitsnack, skitsnack"? Och sådant vill jag inte beblanda mig med. Hade ändå ingen bra kontakt med någon i laget, åkte för att ha kul.. tills man då insåg att ens tränare var perfektionist, då fick man inte ha kul längre, jo det skulle se ut som man hade kul. Fakesmile a La botox, det var grejjer. En hel träning minns jag att vi satt framför en spegel och kollade hur vi såg ut när vi log, kul träning va?! Fick ut skitmycket av det (not). En annan sak jag minns var när en tjej som var lite mullig blev sjuk, hon sov hela dagarna och åt inget, det hon åt spydde hon upp. Var borta flera veckor från träningen. När hon kom tillbaka var det första vår tränare sa "Oj va smal och fin du blivit, se nu till att hålla igång så du inte får tillbaka hullet". WHAT?! En vuxen kvinna skall väl inte stå och säga så till en tonåring som förmodligen redan har dåligt självförtroende och söker sin identitet? För övrigt så träffade jag den tjejen för några månader sen, hon har verkligen inte lyssnat på vår gamla tränare.. blev förvånad när jag såg henne.
Nej så det blir ingen återträff för mig, skulle nog känna desamma om jag fick mail om återträff för min klass på högstadiet, den var nästan lika illa som konståkningen.
När jag ändå har nämt min gamla klass från högstadiet så träffade jag en tjej som jag gick tillsammans med från dagis till nionde klass. Hon är gravid! Shit... alla får barn nu eller? Verkar vara en smittsam sjukdom. Är det bara jag som känner mig äcklad av att gå runt och va gravid? Stånka och stöna med svullna fötter och ryggont, för att sedan klämma ut en melon med armar och ben. För att sedan få troligen få ta hand om en kolikunge som spyr och äter. När barnet kommer upp i ålder blir det tjat tjat tjat..vill ha det, vill ha mer..ge mig den, mamma mamma mamma MAMMA MAMMA!! Skulle bli tokig!! Jag har verkligen inget tålamod. Okej, man kan väl ha mysiga stunder med barn också, men de mindre mysiga då..kan man lämna bort barnen då? När barnet blir tonårig blir den trotsig, rymmer hemifrån och blir själv med barn. Suck.. nej jag skulle faktiskt inte stå ut. Jag är ledsen, kanske när jag blir äldre kommer jag ändra uppfattning. Anton vill ha barn, jag har sagt att vi kan adoptera. Men ingen importunge duger för honom *suck*

Nu skall jag sluta va negativ, skall fortsätta jobba. Har en del att göra eftersom jag bara går halv dag imorgon och är som alla andra ledig från fre-mån.

Ha en trevlig påsk om vi inte ses och hörs innan.